Faan det är bara tråkigheter på våran front nu. Trodde de räckte men nänä inte då.
För nån vecka sen hände nåt jävla tragiskt i släkten...släkten ska ju alltid vara värst tyvärr!!!
Efter detta besked, så har ja knappt, sovit, har mycket ilska och mycket gråt! Och ständiga tankar och funderingar.... med detta så försöker man leva ändå. Kämpar mig igenom vardan med man o barn o dess aktiviteter och läxor, och hemmet kommer lite i kläm för tillfället men ja orkar bara inte.Jobbet kämpar ja oxå igenom med ett leende på läpparna, kämpigt men det går, det måste!
Jag försöker vara ett bra stöd till en annan familj så gott det går under denna tid. Min ork försvinner helt ibland men ja tänker inte släppa ändå.... det kommer jag aldrig göra!
Finns här för er!!
Idag ringde min chef mig och berättade att våran tjej på jobbet ligger på sjukhus. Fick åka in med ambulans, för hon föll ihop, och hon är 1 år yngre än mig. Fy faan... jag hoppas att hon klarar sig. Hon är mitt stora stöd på jobbet, med henne kan man prata om allt. Hon är min stjärna i vardan.
Sist det var såhär mycket på en gång var okt 2003 då min svärmor då 65år gick bort i cancer. I Juni samma år föddes ju våran Tilda och i okt 2003 dog svärmor i cancer. Sommaren 2004 i juni dog min mormor, och vintern januari 2005 dog min mamma i cancer endast 55 år gammal. Först var det glädje för våran lilla täva som kom till oss, men fortsatte det med sorg och 3 st försvann ifrån oss.
Så våra barn har växt upp utan mor och farföräldrar.
Ibland kan man bli lite avis på alla som kan lämna sina barn en natt till sina föräldrar osv.
Vi kan ibland få kämpa för att hitta en barnvakt för att vi kan få göra något bara vi 2. Våra syskon bor ju inte nästgårds precis.
Men jag klagar inte..... jag älskar mina små stjärnor!!!
usch d låter inget vidare=( styrkekramar te dig
SvaraRaderaTack Lina!
SvaraRaderaKram vännen!
SvaraRaderaDu vet vad jag sa igår... ALLTID... Kram
SvaraRaderaTack alla!! Kram
SvaraRadera