Livet....

Man träffas, dejtar, flyttar ihop, förlovar sig, köper hus, gifter sig och skaffar barn och blir en familj.
Man lever som en familj, och tänker som en......planerar, planerar, planerar.
Sen en dag tar allt slut och man skiljs, flyttar isär, barnen?? Ja varannan vecka, varannan helg......barnen pendlar mellan 2 bostäder. Ser den ene föräldern mer än den andre......
Allt som man byggt upp ihop är borta, en del saknar partylivet, singellivet, kompislivet.....
Men man kan fortfarande parta fast man har barn, men kanske inte varje helg men =), kompisar kan man fortfarande träffa över en fika eller promenix eller whatever...... singellivet borde man tänkt på innan man gifte sig dock ,). En del blir som kärlekskranka fjortisar haha o de är lite retligt tycker ja, eller värsta 18 åringen som festar hele tin.

Väldigt många som har gått isär detta året, måste vara skilsmässoåret eller nåt!
Jag förstår ju om det inte funkar för alla, men har man försökt tillräckligt eller har man gett upp direkt???
Visst lessnar man på den andre ibland, det gör väl alla, man har sina ups and downs, men vill man så funkar det.
Och detta är inte riktad till nån, utan rena tankar......
Är de nån som har synpunkter får ni gärna skriva, men ja vet att ja har en del läsare, men väldigt få som vågar skriva här har ja märkt =), ja lovar ja bits inte!!

Pöss & kram