Tiden går fort :(

Idag för 6 år sen var en tuff natt och dag..... och tuffa dagar till följes.
Det var denna natten som Hospice Gabriel ringde mig. Jag drog iväg o hämtade upp brorsan, som tur var inte hade lagt sig då. Klockan var 03,30 när ja hämta upp honom. Väl framme på Hospice så kom våran andra bror, och våran lillebrors pappa.....
Klockan 08.45 denna dan somnade våran Mamma in för alltid. De andra hann inte fram i tid. Jag minns den här dan som om de vore igår, hennes andetag, hennes sista blick. Jag höll hennes hand när hon somna in...jag är glad att ja fanns där vid hennes sida när hon gick bort. Men de va mycket som ja aldrig fick sagt, aldrig hann säga, för hon föll i koma typ 2v innan. Sen gick allt så snabbt. Hon hade cancer i lungorna och hjärnan, fanns inget o göra. Och det gör fortfarande lika ont och man blir fortfarande tårögd vid graven och vid tanken på henne.
Barnen kommer knappt ihåg sin mormor, dom var så små då. Dom har aldrig haft känslan av en mormor och farmor/farfar/morfar nångång. För de finns ju inte kvar....ja är ledsen för deras skull att dom aldrig fick uppleva det som alla andra barn får göra. Vi får vara glada att vi har varann, man lär sig uppskatta livet lite mer när man har vart med om så mycket.
Så ta vara på livet!!


Miss my mom!!!